Färgstark och glittrande, det vore väl något? Jag skulle behöva nåt sånt, fast inuti. En uppiggande energikick som gör det lite lättare och lite, lite roligare.
En ansenlig trave gruvliga måsten och borden får mig att helst bara vilja slänga en duk över eländet, och sätta en vas med rosor ovanpå, och sen bara glömma eländet och förtränga att det finns för jag orkar inte ta tag i det just nu men man får ju dessvärre inte välja…
En student är oftast en person läser vid universitethögskola, men kan språkmässigt även användas mer allmänt om en person som riktar stor hängivenhet åt att lära sig ett ämne och kan anses studera detta. Ordet student härstammar från det latinska verbet ’studens‘, som betyder ungefär ”att rikta stor entusiasm/hängivenhet mot”.
Den där entusiasmen/hängivenheten, där brister det just nu. Det-där-sista är ogjort på allt för många uppgifter till allt för många kurser. Jag har svårt för att sätta punkt, känna mig nöjd. Och väldigt lätt för att dra igång, få saker att växa i omfång och omfattning på alla ledder… Löjligt.
Jag ska inte säga att det är onödigt, för det är det ju inte, men det är mindre klokt och mindre nödvändigt än vad mycket annat vore. Konstruktivt arbete som leder någon vart. Jag kunde ha varit färdig nu, färdig lärare, om jag bara hade börjat på ett program från början men det gjorde jag ju inte. Det blev ett hitta-vilse-projekt istället. Jag har hoppat på, och hoppat av, ganska många kurser under åren. Fullföljt ett par stycken som tillfört en hel del, men som jag inte kommer ha någon som helst nytta av i en formell examen. De kommer tillföra en hel del i praktiken, men på pappret tar de mig inte ett halvt steg närmare examen ens.
Men. The big Men. Jag har alldeles för mycket ogjort, för mycket småsaker ofärdiga. Oavslutat, oinlämnat… Obra. Har precis listat upp alla kurser jag läst/läser och alla uppgifter jag har oinlämnade och det är ingen förnöjsam läsning. Jag är en ohämmad entusiast, men dessvärre vansinnigt odisciplinerad. Eller lättdistraherad? Vad sitter det i egentligen? Jag vet faktiskt inte. Jag har ingen bra ursäkt att komma med men när jag har mina 300 inrapporterade högskolepoäng, då… Då ska jag känna mig lite nöjd. Och ja, trehundra. Så många poäng blir det när, eller om, det som påbörjats avslutas. Det motsvarar fem års heltidsstudier, och jag är som sagt inte ens färdig än…
Nystart. Omstart. Bildning. Ombildning. Utbildning. Inbildning.
Nu eller aldrig!
Ibland går det bara inte. Man ska skriva eller göra något annat som kräver ett ansenligt mått kanalisering och fokusering på just det man ska åstadkomma och allt bara kokar, det bubblar över helt okontrollerat och allt vad röd tråd och sammanhang heter förångas. Vad ska man då ta sig till?
Det finns inget idiotsäkert tips som alltid fungerar men jag brukar gå bakvägen. Häva ur mig allt, även det som inte har med saken att göra, men på ett väl valt sätt som i någon mån begränsar eller snarare formar uttrycket till något påtagligt och mer kontrollerbart. Skriv, måla, spela om du har ett instrument till hands, gör nånting som tillåter att vad som helst får komma men som styr det som kommer till att ta sig ett specifikt uttryck. Att bara ”tänka av sig” är mycket svårare. Man måste få ur sig det ibland, även om det inte blir något beständigt av det. När man sen sitter där och häver ur sig är det lättare att försöka greppa och styra och komma dit man från början ville. Inte alltid, men ofta.
Blond är jag ju inte men ungefär såhär inleder jag råpluggsveckan som komma skall. Såg slutet på Djävulen bär Prada som jag inte orkade se färdigt igår, har gått igenom mail, biblioteksboklistor, kurshemsidor etc. och nu är det bara att köra på! Ska bara skölja av ansiktsmasken, sen så…
Petitesser förvisso, men ibland kan tillsynes betydelselösa detaljer gå en på nerverna… ”Feltryck” på klockor t.ex. I, II, II…IIII?! Certina tar rent av upp fenomenet i sin F.A.Q. vilket måste tyda på att jag inte är ensam om att reagera. Jag har sett samma fyra förekomma på bl.a. Rolex klockor och hade jag en klocka med dylik numrering skulle det reta mig till vansinne oavsett märke…
Certina säger att ”Detta har sin förklaring i att många människor på 1600- och 1700-talen var analfabeter. Den beteckning för ”fyra” som användes (på klockor vid t ex. kyrkor och monument) var därför ofta IIII eftersom det var lättare för gemene man att förstå än den romerska beteckningen.”
Jag tycker att det är som att säga H istället för B inom musiken, bara för att H länge var det som gällde för att vi inte visste bättre. Idag vet vi bättre! En i mina öron mer godtagbar förklaring är den att det skapar en grafisk jämvikt då den romerska åttan är så pass tung. Det hade jag kunnat köpa, om det inte vore för att högra halvan av urtavlan då istället blir så makalös enformig och stel.
Nog om detta, ett världsligt problem som förmodligen bara är ett problem just för mig men om någon annan mot förmodan någonsin undrat varför det ser ut som det gör så är det nu klarlagt!
Lite annat nu helt enkelt. Lite liv, live. Ungefär såhär. Bevisligen går det alldeles ypperligt att ha filmkväll en måndag, och bevisligen går det att obesvärat tenta av en kurs på 7,5 hp på en helg, ”Allmän musiklära” som ges av Uppsala Universitet. Första tredjedelen hade jag lätt gjort i sömnen, andra tredjedelen krävde vaket tillstånd och viss tankeverksamhet och sista tredjedelen en del grubbel. Att alla kvinter är rena, förutom den mellan B-F som är förminskad, är inget jag har i ryggmärgen. Liten, stor, förminskad, överstigande, dubbelöverstigande… Bäh!
Det var dagarna innan veckan som var det. Nu har jag haft min stora lillebror här torsdag-tisdag också. Vi har hunnit med allt ifrån Ernman/Perelli/Kyle på Berwaldhallen till foto-utflykter, filmkvällar, shopping m.m. Intense days I tell you men ska’re va så ska’re va! Idag har här varit vansinnigt segt och trött men en stadig chokladtårta (med 350 g mörk choklad i) har jag åstadkommit. Martins mormors bror fyller 80 imorgon, den ska med dit. Kalassäsongen på hans sida av släkten börjar nu, hela hans närmaste familj fyller år i december. Lite dålig planering kan tyckas, men så är det.
Och livet snurrar på…
En lätt och söt men friskt smakande snöflinga som formligen smälte i munnen! Något vattnig eftersmak som inte lämnar några djupare intryck men 2009 års årgång verkar annars mycket lovande…
Allmänt Utbildningsområde, Kompletterande Pedagogisk Utbildning, Pedagogisk-Didaktisk Utbildning. Same shit, different name! Men jag måste, förr eller senare. (Men helst igår!) Det är liksom själva murbruket i tegelstensbygget, det som ska binda ihop ämnesstudierna till en lärarutbildning. Men när, och var?
Umeå går dessvärre bort, deras distans-AUO ges bara på halvfart och jag tänker inte harva på i tre år för att bli färdig med sketna 90 hp… Högskolan i Dalarna ger utbildningen på distans på ett sätt som verkar både smidigt och vettigt, men först till hösten. Malmö Högskola ger den på distans redan i vår, men jag hittar ingen bra information om upplägget. I Stockholm skulle det funka att läsa det på plats men jag är inte så upplagd för det. Om möjlighet och tillfälle ges så vore det inte fel att kunna jobba samtidigt, och jobbas det inte så är det inte fel att bara få vara lite allmänt fri att disponera sin tid som man vill. (Ja, jag har blivit bortskämd…)
Till saken hör även att jag måste bestämma mig för var jag vill undervisa, alltså i vilka åldrar. Musik skulle jag nog helst ha på högstadiet, men religion vill jag ha på gymnasiet. Jag skulle kunna få examen för bägge delarna, både högstadium och gymnasium, men då måste jag läsa en religionstermin till (och skriva en C-uppsats) och det tar emot.
Det lutar ändå åt att det blir så. Dubbel examen och två års studier till, från jul räknat. ”F-ck it!” på sjungande skånska som min granne Kocken skulle säga men så lär det bli… Livet är hårt men underbart.
Problem är till för att lösas, regler är till för att kringgås och det man inte får, det tar man helt enkelt!
(Stulen tobak ser man inte röken av, eller hur var det nu?)
.jpg)
Vad som helst som man kan sätta i händerna och använda för att göra nånting spontant, obehindrat och okomplicerat. En morakniv och ett vedträ eller vad som helst! Jag har haft min period med akrylfärger och gips och lera och mosaik och glasmålning och ulltovning och kalligrafi och… Jag har mina återkommande dejter med symaskinen och pärlorna och smyckespysslet blir jag aldrig av med.
I brist på annat har jag faktiskt suttit och täljt ut allehanda skapelser ur stearinljusstumpar med en bordskniv.
Nu kliar det i fingrarna och jag bara måste nåt, helst nåt nytt. Nya material som överraskar eller nya sätt att överraska med gamla material. Imorgon, då… Vad det blir återstår att se, rapport lär komma. Och. Ni som aldrig täljt i ett stearinljus, prova vid tillfälle!
 | Lina på Lite glitter kanske? |
 | Maria på Lite glitter kanske? |
| Lina på Lite glitter kanske? |
Kent Prä – Lyssna och lär! Ett ögonblick i norr Lovisas memoarer Prralin Gullapan Johannaspannas blogg Ull.blogg.se Little Peaché Livet som student och mamma Lejonunge Underbara Clara Hedgehog in a storm
